Äldre kvinnor och deras djur – delad utsatthet


Våld mot äldre kvinnor/partners är ett brott som ofta glöms bort av myndigheter och inom äldreomsorgen. Inte heller upphör våld mot familjedjuren enbart för att någon blir äldre. Men att bli äldre innebär också att nya frågor måste ställas. Vad händer med katten om jag måste flytta till ett äldreboende? Kan hemtjänsten gå ut med hunden när jag inte orkar? Äldre kvinnor är en grupp som ofta är beroende av andras hjälp. Hur deras situation hänger ihop med djurens välfärd är ett område som vi kommer att belysa särskilt i år.


Se Sambandets fokusområde under 2017 är sambandet mellan våld i nära relationer mot äldre kvinnor och våld mot familjedjur. Syftet är att undersöka och utöka kunskapen om detta våld eftersom forskningen om det ännu är i sin linda.

Det finns olika ingångar för att synliggöra utsattheten för dessa grupper. Dels finns den våldsutsatthet som äldre kvinnor kan dela med sina djur, dels kan det förekomma att den äldre inte får tillräckligt med hjälp för att sköta sitt djur, vilket riskerar att leda till att djurets välfärd minskar. I värsta fall kan bristen på välfärd övergå i vanvård.

Äldre kvinnor är en grupp som lätt glöms bort när det gäller sambandet mellan våld i nära relationer och våld mot familjedjur. De samband som främst lyfts fram i internationell forskning är att anhöriga kan utnyttja sitt maktövertag över den äldre genom att hota djuret. Exempelvis kan vuxna barn hota med att inte låta den äldre spendera pengar på kattens mat eller veterinärvård om inte föräldern ger barnet hela eller delar av sin pension. Den äldre kan när pengarna tryter välja att först och främst köpa mat till katten och riskerar då att själv bli undernärd.

Här kan du som arbetar inom äldrevården få reda på vad du kan göra för att Se Sambandet.

En annan problematik är att äldre tackar nej till en plats på äldreboendet eller till sjukhusvård för att de inte vet vad som ska hända med djuret. Om anhöriga inte är snälla mot djuret eller inte vill ta hand om det finns det risk för att djuret kommer att avlivas. I rädsla för det avvisar den äldre den hjälp hon kan få. Den här problematiken kan självklart också drabba äldre män.

Samtidigt finns det risk för djurskyddsproblem om den äldre är orörlig och har svårt att komma ut. Djuret kanske inte får den motion det behöver och ibland får det inte ens komma ut för att uträtta sina behov tillräckligt många gånger per dygn. Hundar blir överviktiga av att vara orörliga stora delar av dagen och få dela mat och kakor med matte eller husse. Här borde det finnas utrymme för hemtjänsten att ge den äldre hjälp att sköta katten eller hunden. Idag ses tyvärr inte omhändertagande av djur som en del av hemtjänstens arbetsuppgifter och i en del fall åsidosätts djurets välfärd av människor för att inte den gamla ska behöva skiljas från sin enda vän. Se Sambandet menar att det borde gå att lösa detta på ett sätt som är bra både för den äldre och för djuret. Det finns råd att få av djurskyddshandläggarna på länsstyrelsen.

Se till exempel broschyren Vem tar hand om mitt djur när jag blir sjuk eller inte orkar längre? som Länsstyrelsen i Stockholm har gett ut.