Så frågar du om våld mot djur – en manual


När du ska ställa frågor om våld mot djur i samtal med en våldsutsatt kvinna/partner kan det kännas enklare att ha färdiga formuleringar att utgå från. Därför har vi tagit fram en lista med frågor.


Manualen bygger på forskning

Se Sambandet har tagit fram de här frågorna baserat på forskningsresultat från en kanadensisk forskargrupp. Deras studier finns sammanfattade i artikeln ”Development of the Partner’s Treatment of Animal Scale” (2016), Anthrozoös, 29:4. Se Sambandet har med tillstånd av forskarteamet gjort ett sammandrag av artikeln – se nedan. Vi riktar ett stort tack till artikelförfattarna Amy Fitzgerald, Betty Barrett, Rachel Shwom, Rochelle Stevenson och Elena Chernyak.

Vårt syfte med att översätta och publicera delar av artikeln är att vi hoppas att den kan vara ett stöd för de som möter våldsutsatta kvinnor/partner, barn, äldre och deras familjedjur. I artikeln skriver författarna om olika former av hot och våld som de menar kan kopplas till och är uttryck för våld mot kvinnan/partnern.

Vem kan använda manualen?

Manualen kan användas av socialtjänsten, kvinnojourer och brottsofferjourer, familjerätten, BUP, åklagare, polis, veterinärer, annan djurhälsopersonal och djurskyddshandläggare för att börja ställa frågor om djurens utsatthet.

Genom att använda en frågemanual blir det tydligt för den våldsutsatta att våld mot djur är ett känt problem. Det kan göra att det känns enklare för hen att också ta upp andra former av kränkningar och utsatthet som djuret varit med om. Samtidigt ger det också yrkesverksamma som inte har kunskap om våld mot djur som en del i kvinnofrids- och fridslagstiftningen en uppfattning om hur mångfacetterat detta våld är.

Varför har forskarna gjort studien?

I artikeln pekar författarna på att forskningsresultaten visar på en stor spridning när det gäller i vilken utsträckning förövaren också utsätter djuret. I olika studier pendlar det mellan 25 och 86 procent. Skillnaderna beror främst på att forskare använder olika definitioner av vanvård, utsatthet och våld. I grunden är forskarna alltså överens om sambandet och att förövaren använder djuret mot kvinnan/partnern. Författarna till artikeln strävar efter att lägga en grund för gemensamma definitioner för att på så sätt skapa möjligheter för säkrare forskningsresultat.

Hur gjordes studien och vilka besvarade frågorna?

Forskarna ställde frågor till personal och ideella på 23 olika kvinnojourer eller skyddade boenden. Dessutom besvarade 55 kvinnor som vid ett givet tillfälle bodde på en kvinnojour eller skyddat boende en enkät.

  • Av de boende kvinnorna var 75 procent vita. Övriga 25 procent tillhörde ursprungsbefolkningen, var från Latinamerika, Asien eller hade arabiskt eller blandat ursprung.
  • 85 procent var heterosexuella. Resterande 15 procent såg sig som bi- eller asexuella och några specificerade inte sin läggning.
  • Drygt hälften hade avslutat en eftergymnasial utbildning. 7 procent var universitetsutbildade, 14 procent hade avslutat gymnasiet och resterande 25 procent hade inte gått gymnasiet eller inte fullgjort dessa studier.
  • Så många som 42 procent var begränsade i sin vardag på grund av funktionsvariation eller andra hälsorelaterade problem.

Djuren som utsattes och vad de utsattes för

Det vanligaste familjedjuret i denna studie som utsattes för hot eller våld var en katt. Därefter kom hund. Forskarna delade in djurens utsatthet i fem undergrupper:

a) Känslomässigt våld mot djuret

b) Hot om att skada djuret

c) Fysisk vanvård av djuret

d) Fysiskt våld mot djuret, samt

e) Grovt fysiskt våld riktat mot djuret.

Viktigt att uppmärksamma är att i listan ovan har författarna inte tagit upp sexualiserat våld mot djur eller att djur släpps ut eller dumpas på en för djuren okänd plats. Dock menar författarna att det har att göra med att det är ett relativt litet antal kvinnor/partners som har besvarat enkäten. Både sexualiserat våld och att förövaren dumpar djuren nämns av de som deltagit i studien, men inte i tillräcklig omfattning för att uppnå kraven för de statistiska analyserna. Forskarna understryker att studier med ett större antal deltagare bättre kan visa utbredningen av dessa två våldshandlingar.

Det kan tilläggas att föreningen VOOV som ger skyddat boende till våldsutsattas djur menar att dumpning av djur på motorvägar eller i skogen är något som de återkommande har hört talas om. Se Sambandet rekommenderar därför att ställa frågor om både dumpning, bortförande av djur samt sexualiserat våld. Dessa frågor finns med i manualen nedan.


Frågemanual för partnerns behandling av familjedjuren

(På engelska: Partner’s Treatment of Animals Scale).

Använd manualen för att börja ställa frågor till kvinnan/partnern i syfte att ge hen en chans att formulera vad som har hänt både hen och djuren.

OBS: Kvinnans svar säger inget om förövarens farlighet. Frågorna är enbart exempel på hur familjedjuren kan användas mot kvinnan som en del i kvinnofrids- och fridsbrottet.

A – Känslomässigt psykiskt våld mot djuret

Stängde ute djuret för länge och på ett osäkert sätt

Tvingade djuret att vara i ett för litet utrymme under en längre period

Försatte djuret i en farlig situation

Jagade djuret för att försöka skada det

Skrämde djuret

B – Hot om att skada djuret

Hotade att göra sig av med djuret

Hotade att skada djuret

Hotade att göra illa andra djur (grannarnas eller andra familjemedlemmars djur)

Hotade djuret för att tvinga mig att utföra något

C – Vanvård av djuret

Vägrade att ge djuret mat

Vägrade att se till att det fanns vatten till djuret

Vägrade att se till att det fanns medicin till djuret för dess hälsoproblem

D – Våld mot djuret

Slog djuret

Sparkade djuret

Tvingade djuret att slåss med andra djur

Kastade saker på djuret

Slog djuret med ett tillhygge

E – Grovt våld mot djuret

Bröt djurets ben

Dränkte djuret

Skadade djuret

Dödade djuret

F – Lägg till frågor om:

Har din man/partner tagit med djuret och dumpat det, t. ex. i skogen, på en motorväg eller annan plats?

Har din man/partner utövat någon form av sexualiserat våld mot djuret?

Avsluta med en öppen fråga: Utövade mannen/partner någon annan form av hot eller våld mot djuret än det som jag frågat om?


Vart vänder jag mig om djuret är utsatt?

Om djuret är vanvårdat – här finns information om vart du kan vända dig.

Om djuret har varit utsatt för fysiskt våld eller grovt våld är det ett brott och du ska vända dig till polisen (114 14) eller direkt till ditt lokala poliskontor.

Har djuret synliga skador, kontakta ett djursjukhus eller en djurklinik och be veterinären att skriva ett rättsintyg. Det är viktigt att veterinären förhåller sig till frågan om djuret har lidit av våldet. Det är graden av lidande som är avgörande för att få mannen/partnern dömd för djurplågeri.

Vad gör jag för den utsatta kvinnan/partnern?

Behöver kvinnan skyddat boende men vet inte vart djuret ska ta vägen? Organisationen VOOV (Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta) kan vara en hjälp.

Kontakta Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) 020-50 50 50 – de vet vilka skyddade boenden som tar emot djur.

Om socialtjänsten inte vill betala för kostnader för djuret, som annat boende eller andra fördyrande omkostnader för djuret på grund av våld, kan du överklaga beslutet. Så överklagar du

Vad gör jag om det finns barn som upplevt våldet mot djuret?

Finns det barn i familjen som också bevittnat/upplevt våldet mot djuret, gör en orosanmälan till socialtjänsten.

Kanske bör du korsrapportera och orosanmäla barnet i familjen till socialtjänsten och djuret till djurskyddshandläggaren. Här hittar du vägledning i hur du korsrapporterar.

Återkoppla gärna till Se Sambandet

Vi på Se Sambandet tar gärna emot dina tankar och erfarenheter av att använda denna manual. Fungerade det? Var den till någon hjälp? Finns det någon kategori som borde läggas till utifrån dina samtal med utsatta? Vad är det vanligaste hotet eller våldet mot djur som du möter? Kanske har du andra kommentarer kring hur det är att använda manualen. Skriv till info@sesambandet.se

 

Annonser