Yttrande angående en sekretessbrytande regel för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten

Den föreslagna sekretessbrytande regeln för hälso- och sjukvården menar Se Sambandet är otillräcklig, eftersom den riskerar att inte skydda djur i den utsträckning eller omfattning som borde vara avsikten med den här typen av regel.

Läs hela Se Sambandets svar nedan.


Yttrande över Promemoria N2015/07632/RS: Sekretessbrytande bestämmelse för personal inom hälso- och sjukvård och socialtjänst vid vanvård av djur

Undersökningar, bl.a. från djurförsäkringsbolag, visar att de allra flesta människor som har sällskapsdjur betraktar djuren som familjemedlemmar. Idag är sällskapsdjur en del av familjen. Det betyder att när det är problem i en familj drabbas oftast djuren. Djuren står inte utanför familjevåldsproblematiken.

Detta yttrande kommer därför använda terminologin familjedjur i stället för sällskapsdjur. Det faktum att djur ses och behandlas som familjemedlemmar är viktigt för att förstå konsekvenserna av sekretess och de ändringar i OSL som föreslås.

En brist i promemorians förslag är att djur ses som egna objekt i förhållande till de övriga i familjen trots att forskning visar att det finns en betydande känslomässig koppling mellan djur och människa.

Förslag om ändring i lagstiftning som berör familjeliv eller relationer ska förhålla sig till konsekvenser och effekter för jämställdhet, bl.a. regeringens fjärde jämställdhetsmål: att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

En annan brist i förslaget är att det utgår från att det är djurhållaren/ägaren som är den som missköter, vanvårdar eller slår djuret och att man i samtal med denne ska kunna komma till rätta med problemet.

Närmare tjugo års forskning visar att när en kvinna är utsatt för våld i en parrelation kan även djuret vara utsatt och omvänt, om vi märker att ett djur är utsatt för våld eller vanvård kan kvinnan (djurägaren) men också barn i familjen vara utsatta för våld, hot eller kränkningar [1].

Forskning visar att våldsutsatta kvinnor inte är beredda att lämna mannen som slår i första taget, hon förminskar våldet och sin egen och djurets utsatthet. Det går med andra ord inte att uppfylla förslaget om att lösa frågan i samförstånd med djurhållaren (underförstått den som missköter djuret). Men forskning visar också att i de fall där kvinnan inte har berättat om våldet hon är utsatt för, kan en anmälan till en myndighet som kan ingripa vara ett sätt att ge denna kvinna stöd, även om det är till kontrollmyndigheten för djurskydd.

Finns det barn ska all personal inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården göra en orosanmälan. I dessa fall bör våld, vanvård och hot och misskötsel av djuret leda till att det görs en utredning om hemförhållandena. Forskning visar att barn som bevittnar våld mot djur och där mamma är utsatt för misshandel och kränkningar i högre grad än andra barn själva kommer att använda våld som vuxna. Det betyder i sin tur att en sådan orosanmälan och ett stöd till barnet/barnen i fråga kan vara ett led i ett våldsförebyggande arbete.

Erfarenhet från samtal med socialtjänsten visar att en del socialsekreterare är hundrädda. Det betyder i sin tur att de inte kan avläsa djuret och inte heller uppfattar djuret som sin primära uppgift. Det vore således bra om socialsekreterare faktiskt kunde överlämna uppgifter om djur till någon som har vana av att handha djur.

På länsstyrelserna runt om i landet sitter ofta Länsveterinären i samma korridor som Kvinnofridssamordnarna så det skulle kunna bli ett bra kunskapsutbyte och de skulle gemensamt kunna förmedla kunskap till de som arbetar inom socialtjänst och hälso- och sjukvård om dessa frågor.

Ytterligare en brist i förslaget är att det utgår från ”tydliga” skador och ”uppenbar” misskötsel. Dessa rekvisit tycks avse fysiska skador som är lätta att se men missar den psykiska stress som djur kan vara utsatta för i en våldsutsatt familj eller parrelation, och som kan yttra sig i olika beteendestörningar. I många fall är djuret snarare hotat och utsatt för lättare våld vilket kan leda till beteendeförändringar som aggressivitet och att hunden vaktar kvinnan, eller passivitet. Detta är viktigt att känna igen som uttryck för just våldsutsatthet hos djuret. Det vore således av yttersta vikt att en etolog eller länsveterinär med kunskap om hur våld och hot mot djur kan förändra ett djurs beteende inkallas i dessa ärenden.

Vanvård och skador på djuret ska i förslaget ses som indikationer, men våld mot kvinnan och barnen bör räcka för att väcka misstanke om att även djuret är utsatt. Enbart misstanke bör därför räcka som underlag för anmälan, på samma sätt som en orosanmälan till socialtjänsten. Det bästa vore om det var en skyldighet och inte enbart en möjlighet att göra en anmälan, inte minst om det föreligger våld i hemmet. På så sätt kan genomförandet av det fjärde jämställdhetsmålet ytterligare stärkas.

Den här typen av samband mellan våld mot djur och våld mot människor jobbar numera FBI med i sitt arbete. Arbete för ökad kunskap och synliggörandet av sambandet görs på europeisk nivå och det lyfts runt om i världen. Och sambandet mellan våld mot djur och våld mot människor kan användas som en utredningsmodell i rättsväsendet för att bättre kunna lagföra dessa brott.

Enligt promemorian är det främst djurskyddsproblem hos privatpersoner som kommer att få konsekvenser av sekretessändringarna. Lantbrukare och andra kommersiella djurverksamheter står under regelbunden tillsyn från kontrollmyndigheten som kan upptäcka och anmäla missförhållanden. Det skyddsnät som den offentliga tillsynen ger saknar familjedjuren som far illa i hemmets ”skyddade vrå”. En sekretessbrytande bestämmelse kan då bli det skyddsnät som är nödvändigt för att myndigheterna ska kunna ingripa till hjälp för både djur och människor.

Se Sambandet, http://www.sesambandet.se

Carin Holmberg

Eva Diesen


Fotnoter

[1] Se C. Holmberg, Med husbondens röst – om våld mot djur i misshandelsrelationer. Kabusa Böcker 2004. Diesen & Diesen, Övergrepp mot kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen. Norstedts juridik 2009 (2 uppl. 2013) och www.nationallinkcoalition.org.

 

Annonser