Se Sambandets sommarkampanj 2016

Se Sambandet genomförde en namninsamling på nätet sommaren 2016. Vi krävde förändringar i Kvinno- och fridslagstiftningen så att våld mot djur anses som en del av dessa båda brott. Vi ville också se flera förändringar i den kommande djurskyddslagen för att förbättra djurs status och rättssäkerhet när det finns våld i nära relationer.

Det övergripande syftet med förändringarna är att göra det möjligt att uppnå jämställdhetsmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Till ministrarna Åsa Regnér och Sven-Erik Bucht

Se Sambandet är ett kunskapscentrum som bland annat arbetar för att synliggöra sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot djur. Vi vill utifrån aktuell forskning och kunskap uppmana er att inkludera våld mot sällskapsdjur i Kvinnofrids- och Fridslagstiftningen och i den kommande Djurskyddslagen. Detta skulle få påtagliga positiva effekter för brottsoffren.

Kompletteringen ökar möjligheten att uppnå det 6:e Jämställdhetsmålet: att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Samtliga former av våld som mannen/partnern använder sig av måste synliggöras och ses som brottsliga gärningar för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Våld och hot mot djur är en del av en mans psykiska och fysiska misshandel av kvinnan.

Om våld mot sällskapsdjur i samband med kvinnofridsbrott inkluderas i den nya djurskyddslagen, kan djur ges ett reellt rättsligt skydd när de utsätts för våld av husse/mattes partner.

Grunden för sällskapsdjurs rättsliga status bör utgå från att djur är kännande varelser. Detta är en förutsättning för att de ska kunna ges ett reellt skydd när de utsätts för brott. Idag ses djur som föremål i svensk lagstiftning. Den förändring vi här redogör för och efterfrågar har redan gjorts i andra delar av världen och vilar på forskning som visar att våra sällskapsdjur är individer som känner smärta och ångest. Vi menar att även svensk lagstiftning bör anpassas till aktuell, modern kunskap.

Forskning visar att hot och våld mot sällskapsdjur i många fall leder till att kvinnan stannar kvar i relationen för att skydda sitt djur. Få kvinnojourer och andra skyddade boenden tar emot djur, bl a på grund av risken för allergier. Ofta är kvinnan också utsatt ekonomiskt och hon kan därför inte placera sitt djur på ett djurpensionat. Kvinnans sociala nätverk kan ha beskurits genom mannens kontroll och isolering av henne och hon har då ingen som kan ta hand om hennes djur. Vi vill dock nämna att det har hänt att när kvinnan lämnat djuret till en släkting eller en god vän, har mannen sökt upp denna person antingen för att få reda på var kvinnan befinner sig eller för att ta med sig djuret för att pressa kvinnan att återvända hem. Det kan sätta dessa personer i en svår och obehaglig situation.

Eftersom djur betraktas som saker och föremål i svensk lagstiftning betalar socialtjänsten sällan för djurs placering på djurpensionat. Det har förekommit att socialtjänsten rekommenderar kvinnan att avliva djuret som en lösning på problemet. Om sällskapsdjur i stället får status som kännande individer i Djurskyddslagstiftningen, blir det möjligt med lösningar som också inkluderar djuret i skyddet av kvinnan och som en del i både hennes och djurets välfärd.

Juristen och forskaren Eva Diesen visar att få män döms för djurplågeri trots att de hotat, misshandlat och i vissa fall även dödat kvinnans djur. Då djurplågeribrott inte inkluderas i kvinnofridslagstiftningen, förminskas betydelsen av våldet mot djuret av brottet mot kvinnan, eftersom djurplågeri har ett lägre straffvärde än kvinnofridsbrott. Men även i de fall där mannen enbart riktat våldet mot djuret och inte mot kvinnan, leder detta sällan till åtal då djurplågeri som brott är lågt prioriterat i Sverige.

Studier från bl a USA har visat att de förövare som även riktar våld mot familjens djur dessutom använder grövre våld mot kvinnan och utövar hårdare kontroll av henne än andra våldsutövare. Våld mot djur bör därför vara en högt prioriterad fråga i de riskbedömningsinstrument som används. Indikationer på denna typ av våld bör föranleda åtgärder.

När mannen inte lagförs eller på annat sätt utreds för att ha brutit mot djurskyddslagen eller döms för det tvång eller det våld han utsatt kvinnans djur för, kan mannen inte heller beläggas med djurförbud. I stället kan förövaren fortsätta trakasserierna mot kvinnan, till exempel genom att inleda en civilrättslig process och hävda att djuret är hans.

Det är angeläget att åklagare och domstolar får insikt i och förstår sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot djur i en parrelation. En ökad kompetens i dessa frågor  innebär att djurplågeribrotten bör tas  på större allvar än idag.

Andra yrkesgrupper som bör vidga sin kompetens om våld mot djur är veterinärer och annan djurhälsopersonal. Det finns i dag kunskap om hur det är möjligt att skilja mellan en av yttre våld påförd skada och en skada som uppstått genom en olycka. För närvarande ingår inte den här typen av kunskap i utbildningarna.

Vi kräver att:

Våld mot djur bör förstås som en försvårande brottslig gärning och ligga till grund för en straffskärpningsregel samt leda till högre straffpåföljd i Kvinnofrids- och Fridslagstiftningen.

I Djurskyddslagen bör det tvång och det våld som mannen/partnern använder mot kvinnans/partnerns sällskapsdjur för att tvinga eller skada kvinnan/partnern bedömas som ett grovt separat djurplågeribrott.

 

Annonser

One thought on “Se Sambandets sommarkampanj 2016

Kommentarer inaktiverade.