Se Sambandets remissvar till SoU 2011:85: Betänkande av Fridkränkningsutredningen

Se Sambandet skrev ett remissvar angående fridskränkningsbrottet. Syftet var att synliggöra sambandet mellan våld mot djur och våld mot kvinnor och ställa krav på att våld mot djur ses som en del i kvinnofrids- och fridskränkningsbrottet.


Remissvar angående Betänkande av Fridkränkningsutredningen 2012 (angående SoU 2011:85)

Jag har i över 15 års tid forskat på området våld i nära relationer. Ur mitt perspektiv är det både glädjande och påkallat att det görs en översyn av fridskränkningsbrotten och det är också som utredningen noterar, påkallat att utöka brottsbeskrivningarna och brotten som inryms under paraplybegreppet fridskränkningsbrott.

Dock ser jag att ett väsentligt och för kvinnan/brottsoffret mycket kränkande brott inte synliggörs, och det är hot, våld och även dödandet av hennes/familjens husdjur.

I kapitel 5.3.5 (s. 103) diskuteras skadegörelsebrotten. Jag citerar utredningen: ”Skadegörelse och åverkan är inte brott som riktas mot annans liv, hälsa, frihet eller frid utan mot annans egendom” (s 104).

I den svenska lagstiftningen är djur jämställda med egendom, vilket leder till att när djurets utsätts för avsiktliga skador riskerar det att bli det ett skadegörelsebrott vid ”lindrigare skador” och hot. Enligt en genomgång av kvinnofridskränkningsbrott i Stockholms län under 2006 fann juristen Eva Diesen att även i de fall där våld mot djur uppmärksammades och sågs som ett djurplågeribrott konsumerades det av de andra brott som kvinnan utsatts för. Det ledde i sin tur till att förövaren inte erhöll något straff för våldet mot eller dödandet av kvinnans djur. Detta trots att våldet mot djuret i första hand görs med syftet att skada och kränka kvinnan.

Amerikanska forskare, bland annat Frank Ascione tillsammans med sin forskargrupp, har påvisat att förövaren använder våld eller hot om våld mot familjens djur som en del i den psykologiska nedbrytningsprocessen. Att inte kunna värna sitt djur är ett psykologiskt våld och visar tydligt vem som har makt över liv och död. Det är med andra ord inte vilken skadegörelse som helst.

Frank Ascione påvisade att en majoritet av de kvinnor som har/hade djur och som vänt sig till en kvinnojour berättade om att också djuren utsattes. Kvinnorna berättade också att eftersom de inte kunde ta med sig djuren till kvinnojouren på grund av allergirisken så stannade de kvar längre i relationen av rädsla för vad mannen skulle göra med djuret om hon lämnat kvar det i hemmet. En liknande studie har gjorts i Sverige av undertecknad och mina resultat konfirmerar Asciones.

I USA, i England, i Australien och på Nya Zeeland uppmärksammas detta våld. Man talar om The Link eller sambandet mellan våld mot kvinnor och barn och våld mot djur och man samverkar för att utveckla rationella och effektiva sätt ge kvinnan och därmed djuret stöd. Jag bifogar två länkar med forskningsreferenser.

Nu när det görs en översyn av fridskränkningsbrotten och tilläggsbrott formuleras är det av största vikt att också hot, våld och dödande av djuren synliggörs som en del i mannens skadegörelse mot kvinnans egendom och att det skrivs in i fridslagstiftningen. Det är också avgörande att skadegörelsen och/eller djurplågeriet lyfts som ett grövre brott och tolkas som en försvårande faktor och i förlängningen bedöms som en del i fridskränkningen.

Fil dr. Carin Holmberg


Referenser

Diesen, Christian & Diesen, Eva F, (2009), Övergrepp mot kvinnor och barn: den rättsliga hanteringen, Stockholm: Nordstedts Juridik AB

Holmberg, Carin, (2004), Med husbondens röst – om våld mot djur i misshandelsrelationer, Ystad: Kabusa böcker AB

http://www.animaltherapy.net/Bibliography-Link.html

http://www.nationallinkcoalition.org/

 

 

Annonser