Se Sambandets remissvar angående ny djurskyddslag

Se Sambandet svarade på remissen om en ny djurskyddslag 2011. Svaret i sin helhet står att läsa här.


Remissvar angående betänkandet: Ny Djurskyddslag SoU 2011:75

Undertecknade, juristen och forskaren Eva Diesen samt fil dr i sociologi Carin Holmberg, menar på forskningsmässiga grunder att delar av den nya djurskyddslagen bör stämmas av mot revideringen av fridskränkningsbrotten som i dagarna avslutat sin remisstid på Justitedepartementet: Utvärdering av fridskränkningsbrott m.m. Dir 2010:56.

Våld mot djur bör ses som ett uttryck för psykiskt våld mot kvinnan och eventuella barn. Eftersom direkt våld används mot djur för att indirekt skada, skrämma och hota kvinnan och barnen menar vi att även nödvändiga justeringar i detta förslag, Ny Djurskyddslag SoU 2011:75, måste göras. Nedan pekar vi på de ändringar i djurskyddslagen vi anser är påkallade.

Straffbestämmelser, 1 kapitlet

Lagens syfte

1 § Denna lag syftar till att säkerställa ett gott djurskydd inklusive en god djurhälsa. Den syftar också till att främja respekten för djur och deras välfärd, då djur har ett egenvärde oavsett den nytta människan har av dem.

Vi är mycket positiva till att djur tillerkänns ett egenvärde och att detta uttrycks tydligt i lagens första paragraf. I detta sammanhang vill vi lyfta fram de olyckliga konsekvenserna av att djur betraktas främst som saker och egendom i svensk lagstiftning.

Djuren är inte egna rättssubjekt och saknar brottsofferstatus, men de skyddas ändå mot att utsättas för onödigt lidande genom bestämmelserna i djurskyddslagen samt bestämmelsen om djurplågeri i brottsbalken. Djur är juridiskt sett idag både saker och kännande varelser. Detta gör att det finns stor risk att djuren kommer i kläm genom att ärenden faller mellan stolar då det inte finns en sammanhängande och samlad lagstiftning som berör djur och människor som utsätts för brott i nära relationer.

Enligt utredningen (s.319) så ökar intresset för att ha smådjur och sällskapsdjur kontinuerligt i landet. Genom att sällskapsdjur idag oftast ses som familjemedlemmar ges de många fördelar genom en annan form av omvårdnad men de drabbas också av familjens problem och våldsamheter på ett annat sätt än tidigare.

Vi som arbetar med brottsoffer ser ett stort behov av att överbrygga gapet mellan humanstöd och djurstöd både för att kunna ge våldsutsatta ett bättre stöd och för att hjälpa djur ur en situation som i värsta fall leder till deras död. I USA och övriga anglosaxiska länder uppmärksammas detta våld. Man talar om The Link®, en modell som utvecklats av barn- och djurskyddsorganisationen American Humane Association, och som adresserar sambandet mellan våld mot människor och våld mot djur under parollen: ”When animals are abused, people are at risk; When people are abused, animals are at risk”. För en sammanställning av forskning om kopplingen mellan våld mot djur och våld mot kvinnor, barn och äldre, se: http://www.animaltherapy.net/Bibliography-Link.html

I Sverige finns ännu inte denna kunskap, varken hos aktörer som ger bidrag till konkret verksamhetsstöd eller de som ger medel för kunskapsutveckling. Forskning om sambandet mellan våld mot djur och våld mot människor omfattas exempelvis inte av medel ur brottsofferfonden.

Vi menar att det måste finnas en helhetssyn på frågan om våld i nära relationer och våld mot djur, och att djurskyddslagen behöver förhålla sig till detta samband.

Straffbestämmelser, 2 kapitlet

Utredningen föreslår att ett grovt brott mot djurskyddslagen införs i 2 kap.12 § där straffskalan är fängelse i högst fyra år. För bedömningen om brottet är grovt ska beaktas att det begåtts med uppsåt och avsett en förpliktelse som har

  1. inneburit risk för omfattande djurlidande, eller
  2. betydande ekonomisk vinning för djurhållaren
  3. utförts organiserat, systematiskt eller har utförts med förslagenhet, eller
  4. annars är av väsentlig synpunkt från djurskyddssynpunkt.

Vidare förordar utredningen att det görs en allmän översyn av brottsbalkens bestämmelse om djurplågeri.

Vi välkomnar denna straffskärpning men vill lägga till en femte punkt i djurskyddslagens bestämmelse ovan, som uttryckligen anger att våld mot djur i nära relation är ett grovt brott, samt att det anges i brottsbalkens djurplågeristadgande att brottet ska ingå som en del i fridskränkningsbrottet som kännetecknas av angrepp mot annans frihet eller frid, dvs. hot, våld och dödande av sällskapsdjuren, och mannens utnyttjande av djur i syfte att kränka kvinna/barn.

Enligt praxis är det inte ovanligt att domstolarna underlåter att rubricera de enskilda gärningarna som tillsammans kvalificeras som ett fridskränkningsbrott vilket har negativa konsekvenser vid brott mot djur i nära relationer.

Förutom böter eller fängelse gör länsstyrelsen en prövning om djurförbud mot den som har dömts för djurskyddsbrott (enligt förslaget 11 kap. 1 § 4p), och det är därför angeläget att djurskyddsbrottet synliggörs i utredning om fridskränkningsbrott. Påföljden har betydelse eftersom en tvist om vem som ska få vårdnaden om det gemensamma djuret försvårar en separation och utgör en fortsatt risk för att djuret utsätts för brott.

Den amerikanske forskaren Frank Ascione har påvisat att en majoritet av de kvinnor som har/hade djur och som vänt sig till en kvinnojour berättade om att också djuren utsattes. Kvinnorna berättade också att eftersom de inte kunde ta med sig djuren till kvinnojouren på grund av allergirisken så stannade de kvar längre i relationen av rädsla för vad mannen skulle göra med djuret om hon lämnat kvar det i hemmet. En liknande studie har gjorts i Sverige av sociologen Carin Holmberg (undertecknad), vars resultat överensstämmer med Asciones.

Sexuella övergrepp

Enligt en undersökning av övergrepp mot kvinnor och barn i nära relationer i Stockholms län under 2006 fann juristen Eva Diesen (undertecknad) att våld och hot om våld mot kvinnans eller barnens sällskapsdjur förekommer utan att det leder till lagföring. I de fall där våld mot djur rubricerades som ett djurplågeribrott konsumerades det av de andra brott som kvinnan utsatts för. Det ledde i sin tur till att förövaren inte fick något straff för våldet mot eller dödandet av kvinnans (eller barnens) djur. Denna straffrihet är djupt stötande ur rättsäkerhetssynpunkt. Djurskyddsbrott måste omfattas av principen om likhet inför lagen och utdömas i alla sammanhang där rekvisiten uppfylls.

Vi ser också positivt på utredarens förslag att förbjuda sexuella handlingar riktade mot djur. Utredaren formulerar förbudet enligt följande:

”Det är förbjudet att ha sexuellt umgänge eller utföra andra sexuella handlingar med djur. Med sexuell handling avses inte handlingar som utförs av veterinärmedicinska skäl eller i samband med avel.”

Det händer att ett inslag i våldet mot kvinnan innebär att hon tvingas att utföra sexuella handlingar mot och med djur. Denna typ av sexuell handling riktad mot djur bör också lyftas fram i förbudstexten som en försvårande del i mannens användning av djuret för sin våldsutövning.

Idag finns inte någon statistik på antalet djur som utsätts för våld i hemmet. Det har delvis sin upprinnelse i de försäkringsregler som gäller för djurförsäkringar. Dessa innebär att skador inte ersätts om våldet är tillfogat djuret av dess ägare samt även i fall där den ena maken står som ägare och den andra maken utövar våldet. Försäkringsreglerna innebär att få veterinärer ställer frågor som ifrågasätter djurägarens beskrivning av djurets skador. Det medför att det inte finns någon statistik på antalet djur som utsatts för våld i hemmet och som kommit till veterinärers kännedom.

Vi är medvetna om svårigheterna med att lagstadga kring privata försäkringsbolags regelverk. Däremot skulle kunskap under utbildningstiden som veterinär och djursjukvårdare inom ämnet Non-Accidential-Injuries (NAI) förbättra veterinärers och djursjukvårdares möjligheter att se och diagnosticera dessa skador. NAI är inte ett ämne som lärs ut idag men är välutvecklat kunskapsområde i engelsktalande delar av världen. Detta bör inkluderas i veterinärprogrammet samt djursjukvårdarprogram.

För att få ytterligare kunskap om våld mot djur i samband med kvinnofridsbrott och våld i nära relationer bör det även skapas brottskoder för polisen som kan ligga till grund för brottsstatistik som insamlas av Brå. Idag finns inga särskilda brottskoder och även det leder till bristfällig statisk om våld mot djur.

I ett antal delstater i USA, bland annat i Staten New York, kan förövaren tilldömas besöksförbud i relation till djuret. Med andra ord får mannen inte närma sig djuret efter det att dom har fallit, för skydda djuret. Vi menar att det borde prövas i Sverige. Det kan underlätta i fall där kvinnan tvingats lämna bort djuret för att själv söka skydd på kvinnojour dit djuret vanligtvis inte kan medfölja på grund av allergirisken. Med ett besöksförbud kopplat direkt till djuret skapas således ett skydd för djuret även i de fall där det inte är hos sin ägare.

Det är glädjande att utredaren föreslår att en sekretessbrytande regel införs i offentlighets- och sekretesslagen enligt vilken personal i hälso- och sjukvård samt socialtjänst bland annat ges möjlighet att ge uppgifter om vanvård eller misshandel av djur. Vi vill här särskilt understryka att denna ändring i sekretessen också tydligt måste inkludera de fall där det förekommer våld i familjen, så att djurets situation lyfts särskilt. Att uppmärksamma våldet mot djuret är viktigt också eftersom det kan vara det första synliga uttrycket för att människorna i familjen far illa.

Utifrån detta menar vi också att veterinärer och djursjukvårdare även bör ges möjlighet att bryta sekretess och själva kontakta t ex Socialtjänsten om de misstänker att det djur de behandlar innehas av en familj där någon av människorna utsätts för våld. Genom möjligheten till korsanmälan mellan djur- och människoverksamheter kan våld upptäckas i ett tidigare skede och därmed undviks ytterligare lidande.

Definition av lidande

Utredningen föreslår att i 1 kap 4 § ska även psykiskt lidande avses. I kommentarerna definieras det som exempelvis ångest, rädsla eller stress.

Vi menar att definitionerna även ska innefatta aspekten att sällskapsdjur måste ses som individer, med känslor och relationer till övriga familjemedlemmar, inte bara passiva verktyg och offer för våld. Hundar exempelvis kan känna stress och rädsla när de interagerar genom att försöka skydda en våldsutsatt kvinna eller barn, och det händer att kvinnan blir misshandlad när hon försöker skydda hunden (enligt forskning av den amerikanske sociologiprofessorn Clifton P. Flynn).

Eva Diesen, jurist och forskare

Carin Holmberg, fil dr i sociologi 

 

 

 

Annonser